Joseph Iszik växte upp i den assyriska byn Anhel i Turabdin med berättelser om Seyfo, särskilt av hans farmor Bassima; 1915 bodde familjen i byn Habses. Hennes far Isa mördades när han arbetade med slåtter av skörden. Hennes mamma tog sina fyra små barn och flydde till Iwardo, men hamnade av misstag i Arnas. Kurderna där försökte våldta mamma, men hon vägrade. Därför knivskar de henne och slängde henne i en brunn. De tog hennes ettårige son Shabo och slängde ner honom ovanpå mamma. Bassima var då ca 8-9 år gammal och äldst i syskonskaran. Hon och hennes två yngre systrar rövades bort och placerades hos olika kurdiska familjer som gratis arbetskraft. Bassima blev fåraherdar i Arnas, mellansysterm Mejida i byn Ahlah och yngsta Terzo i en by nära Kfargawzo (Kerjoz). Bassima besökte brunnen där mamma och lillebror Shabo låg på en stenhög som stack upp ur vattnet. I två dagar ammade lille sonen sin mammas mjölk. Bassima ropade hans namn. Han tittade upp och mötte hennes blick. På den tredje dagen var han också död.
Några år senare när farbröderna Yahko och Makko Rhawi byggde hus åt den kurdiska klanen Tammaro i Arnas, fick de veta att Bassima också var där. De bad henne att inte låtsas om att hon träffat sina släktingar. De ätervände till Midyat och berättade för sin bror Tuma Rhawi. Han tog med sig två gendarmer och hämtade hem både Bassima och Mejida.
Yngsta systern Terzo ville dock inte följa med, eftersom hon var för ung för att känna igen sina morbröder. Senare hamnade hon i Kameshli och förblev gift med en kurd. Hon fick namnet Pero.
Bassima gifte sig i vuxen ålder med Josephs farfar Yusuf i Anhel, en av få byar som hade skonats från Seyfo. Det finns två versioner av anledningen. Den ena säger att den kurdiske klanhövdingen i Midyat, Azizke Mehmedo, uppmanade de andra kurdiska klanledarna att inta Iwardo, sedan skulle han själv ta hand om Anhel. Men Iwardo höll ut och turen kom aldrig till Anhel. Den andra versionen, säger Joseph, är att Anhelborna hade kidnappat familjemedlemmar till Azizke och höll dem som gisslan att användas i händelse av anfall mot byn. Det sägs att Azizke efter freden ville hämnas och anstiftade massakern 1919 i Anhel där ett 20-tal män hade dödats i ett svekfullt bakhåll utanför byn. Förövarna hade ropat på hjälp och sagt att byns nötboskap hade tagits av tjuvar. Anhels unga män skyndade till undsättning. Men de drevs in i en dal med berg på vardera sida av byns kurder som talade assyriska och ropade ”kom hit, här går spåren!”. Josephs farfars bror Rashi och två kusiner till honom var bland offren. Programledarens farfars mor Setto var syster till Rashi och hade med egna händer samlat ihop delarna hans krossade skalle.
1975 utvandrade Joseph från Anhel utan att tänka på att hans vistelse i Sverige skulle bli permanent. Här kom han i kontakt med den framväxande assyriska rörelsen och började tänka i termer av nationellt medvetande för att bevara den hotade assyriska folkgruppens existens. Efter några år i Södertälje flyttade han till Växjö för att utbilda sig. Han blev kvar där och är idag politiskt aktiv socialdemokrat i kommunfullmäktige. Han kommenterar även den socialdemokratiska regeringens ovilja att implementera riskdagens Seyfo-erkännande. Dock har s-distriktet Växjö sedan länge förordat ett erkännande, säger Joseph.
På 1990-talet började han skriva en bok om Seyfo och dess effekt på assyrierna som grupp. Materialet blev klart ett decennium senare men är ännu opublicerat. Han ville att det skulle ges ut på ett stort svenskt förlag som Bonniers. Men svenska förlag har inte sett att ämnet har en marknad. Däremot har ett lokalt filmbolag visat intresse för att göra en dokumentär om assyrier och armenier. 2014 åkte Joseph tillsammans med filmteamet till Turabdin och visade dem runt i kloster och en del platser för Seyfo. Arbetet var tänkt att bli klart året därpå till hundraårs minnet av Seyfo, men kort efter filmteamets besök i Turabdin drev IS assyrierna i Nineve på flykt och ett nytt folkmord var ett faktum. Av denna anledning har produktionen av filmen stannat av för att även inkludera det moderna folkmordets effekter på assyrierna.
Joseph gör också en tillbakablick på assyriska rörelsens arbete i Sverige under de gångna 40 åren. Han är kritisk till att inga steg har tagits för att utveckla den assyriska drömmen om en fristad i Assyrien. Han menar att den nationella rörelsen sådde fröet men vidtog inte några fler steg på vägen mot målet.