Seyfo i Zaz i Turabdin:Aydin Aslan som är född och uppväxt i Zaz berättar hur assyrierna mördades under Seyfo 1915 av omgivande kuridska klaner som hade gått samman till en mobb på tusentals män och kvinnor. Zaz hade 216 assyriska hushåll och 80 gevär. Bara ett 50-tal överlevde Seyfo. När en grupp på flera hundra togs till fånga och fördes till en plats utanför byn som heter Perbume, deltog även kurdiska kvinnor i mördandet. De avslutade jobbet som deras män hade påbörjat genom att krossa offrens huvud med stora stenar. Endast två unga män och två kvinnor med ett spädbarn överlevde Perbume. Den andra gruppen Zazbor på 120 personer som hade sökt skydd i kyrkan Mor Dimet, höll ut i tre veckor innan deras vatten tog slut. Sedan bröt sig kurderna in, men de utmärglade assyrierna mördades inte eftersom ett par turkiska gendarmer hade skickats att hämta assyrierna för en särskild uppgift; de drevs iväg till Midyat och Kerburan för att samla lik och bränna dem. Kurderna själva tyckte det var Haram (otillåtet) att rensa Midyat och Kerburan på lik. Efter sju år i träldom hos olika kurdiska familjer i grannbyarna eller i Midyat återvände de få familjer som hade överlevt och byggde upp Zaz på nytt.
Qarabash var en by åtta km utanför Diyarbakir med omkring 60 assyriska familjer. Bara några få kvinnor och barn överlevde efter att de hade gömt sig i duvborgar som byborna sålde gödsel ifrån. En kurdisk boskapsuppfödare som av en slump passerade igenom byn ville hälsa på sin assyriske vän och vattna sina får. Han möttes av en öde by. När han ropade sin väns namn visade sig frun i huset och berättade vad som hade hänt. Han såg till att de få kvinnor och barn som gömde sig kom iväg till Diyarbakir och överlevde på så sätt.
Qeterbil var också en assyrisk by i närheten och drabbades på samma sätt.
Charukia bestod av kaldeiska assyrier. Männen drevs iväg utanför byn och kurderna testade sina gevär genom ställa dem fem i rad för att se hur långt kulan genomborrade männen. Kvinnor och män tog tillfället i akt att fly till Diyarbakir när kurderna var upptagna med att föra iväg männen. De togs omhand av en kaldeisk biskop.
Dessa berättelser hämtade Aydin Aslan från den store läraren Abdulmasih Qarabashis bok om Seyfo som heter Dmo ZliHo (gjutet blod). Han skrev boken när han var 15 år gammal i Zafaranklostret och är hans första bok.
Byarna runtomkring Diyarbakir i detta område talade en säregen dialekt som heter MlaHso och verkar närbesläktat med kthobonoyo. Kanske var det därför som den store Qarabashi blev en auktoritet i språket.