I dagens avsnitt av Tema-Seyfo berättar Iskender DeBasso om några fall av samvetsgranna klanhövdingar i Turabdin och dess närområden som räddade små grupper assyrier i sina skyddsområden under Seyfo:
Vehbi Efendi från Sawro räddade totalt 81 föräldralösa assyriska barn från Qelleth, Sawro och Kherba Ta’aw, samt sex assyriska änkor. Han trotsade Diyarbakirs ökände slaktare, guvernör Rashid Bey, och såg till att barnen gifte sig med varandra när de hade kommit upp i tonåren. På så sätt överlevde assyrierna från Qelleth och de andra byarna.
Hadji Mohammed Meste i byn Bulende i Beth Shiroye (Bsheriye) och hans farbror Felit-e Qutto räddade assyrier i byarna som tillhörde klanen. Felit dödades i strid mot en karavan som plundrade assyrisk egendom. Hans mor hette Shimme (Shmuni) och var sannolikt assyrier.
Osman-e Amar i Saert gömde den kaldeiske biskopen Adday Sher i sin hemby Tanze men gömstället upptäcktes och biskopen mördades av den osmanske befälhavaren. Biskopsstaven tog Osman-e Amar till Shigor och Mosulområdet där biskop Adday Shers släktingar bodde. Den hade karvats ur för att gömma ett meddelande av biskopen. När Osman-e Amar fick amnesti återvände han till Tanze och byggde sig ett nytt hus med pengar från biskopens släktingar och kaldeiska munkar som tack för hans insatser.
Amar-e Khalo i Khuwahrike utanför Miden räddade assyrier från Kfarze, Bsorino och Gawayto. Han adopterade dem som sina barn och gav en av dem en vingård som fortfarande bär mannens namn. Eftersom Amar-e Khalo såg dessa assyrier som sina barn brukade deras barn kalla klanmedlemmarna morbror. Det är det enda kända tillfället då assyrier kallar kurder morbror. Motsatsen gäller för tiotusentals kurder som hade en assyrisk mamma som hade rövats bort och tvångskonverterat till islam. Dessa tilltalar assyrierna morbror.
Osman Agha i byn Dergule mellan Gziro och Shirnakh hade åtta byar som han var hövding för. Han skyddade assyrierna under Seyfo. Men 1926 när Mustafa Kemal lät döda tusentals kurdiska klanhövdingar hängdes han i Diyarbakir. Med sig hade han en assyrisk rådgivare och en betjänt. Assyriern hette Musa och fick rådet av Osman Agha att utge sig för hans betjänt så skulle han gå fri. Men Musas stolthet förbjöd honom och han hängdes också.
Ahlahs imam uppmanade byborna på Ramazanhögtiden att bjuda en grupp förbipasserande assyrier från Zaz på mat. Dessa hade drivits från Mor Dimet-kyrkan i Zaz till Kerboran för att samla och bränna assyriska lik. Därefter drevs de till Midyat för samma uppgift. Som belöning fick de behålla livet. En intressant detalj i fallet Keroran var att gamla assyriska kvinnor som hade överlevt eller var barn till överlevande ofta gick ed på ”askan bakom kyrkan” istället för att svära på bibeln, Jesus eller Maria. Det var bakom kyrkan som likbålet hade tänts för att bränna tusentals assyriska lik.
En kurd som hade jobbat som chef i Urhoy berättade för Iskender DeBasso om mötet med en äldre herre vars uniform var rikligt dekorerad. Denne hade berättat att han var son till muftin av Urhoy under Seyfo. Muftin hade kallat till sig en kaldeisk-assyrisk präst till moskégården. Där tog han en stor slaktarkniv och halshögg prästen. Därefter högg han av både armar och ben.