Shabo Talay, professor i semitiska språk vid Freie Universität i Berlin, berättar om bakgrunden till undervisning i semitiska språk i Europa, som började för femhundra år sedan. Då hette det orientalistik och avsikten var i första hand att kunna läsa de heliga skrifterna i dess original. Sedan blev det semitiska språk. Studenterna får inte bara lära sig själva språket, utan även dess kulturhistoria och påverkan på bärarna av respektive språk. Professor Talay berättar även om universitetets historia och sin egen studiebakgrund. När det gäller assyriska talspråket, som Talay och andra akademiker betecknar som Neo-Aramaic, har han gjort sin doktorsavhandling om de olika dialekterna bland östassyriska byar längs floden Khabur. Assyrierna vid Khabur är ättlingar till dem som flydde från Hakkari under Seyfo och sedan från Simele 1933. Den stora skillnaden mellan olika dialekt beror på de otillgängliga bergen i Hakkari, som är omkring 3000 meter över havet. Byarna var så åtskilda att man ibland måste tala ett annat språk för att kommunicera med varandra. Talay har skrivit två böcker om arabiska dialekter i Syrien, Irak och Turkiet. Han har också skrivit en bok på talspråket Surayt om kidnappningen av sin hemby Midens präst Malke 1994, för att dokumentera både händelsen och språkets originalberättelse. Han har get ut fyra andra böcker och skrivit akademiska artiklar som inte bara handlar om språk, utan även historia t ex betydelsen av 1800-talet som ett förspel till Seyfo. 2006 blev han professor vid universitetet i Erlangen, Nürnberg i Tyskland, men professorsstolen var upptagen. 2011 flyttade han till Bergen i Norge där en ledig professorsstol fanns. Och nu är han i Berlins fria universitet, där han basar över undervisning i semitiska språk.