Språkfantasten George Asaad från Damaskus delar med sig ett helt livs erfarenhet som assyrisk kulturarbetare, uppväxt i en familj som fått sin patriotiska skolning genom Naum Faiks och Dolabanis nationalism som hans farbror Gabriel Asaad förvaltade i sin musik. I programmet berättar George Asaad om assyriernas öde under de senaste hundra åren som ständiga flyktingar och om språkets roll som ett sammanhållande kitt för den hotade assyriska nationen. Han har en personlig erfarenhet av att patriark Zakka Iwas i 34 år har motarbetat bildandet av en assyrisk skola i Damaskus. Dessutom lät sig samme patriark mutas av biskop Cicek och avskedade en pro-assyrisk rektor för klosterseminariet i Damaskus, vilket har resulterat i att ett stort antal elever därefter har kommit att bli anti-assyrier. En del av dem har sedan blivit inflytelserika biskopar. Programmet utgår i början från familjen Asaads öde för att illustrera ett helt folks öde på flykt från Turabdin till Adana, Homs, Damaskus, Qamishlo, Beirut och Södertälje. I diasporan har assyrierna byggt mer än hundra kyrkor men inga skolor, säger 83-årige George Asaad som är kritisk. Han menar att kyrkans intresse i de språkkurser som ges inom dess ramar är att täcka behovet av diakoner och flickkörer, inte att lära ut språket till folket.